PSYKIATRI SOM BRYR SIG

Varför har vi känslor?

 

Det är en intressant språklig skillnad mellan svenskan och engelskan när det gäller känslor. På svenskan associerar ordet ”känslor” till perceptionen, medan det engelska ”emotion” associerar till det motoriska. Jag kan tycka att den engelska associationen på många sätt är bättre än den svenska. För varför har vi känslor?

Sedan den stora franska filosofen Descartes har man ansett att beslut skall vara grundad på förnuftet och att känslorna skall sättas åt sidan, annars riskerade man att agera oklokt. Det var Damasio som ifrågasatta detta antagande när han i sin läkarpraxis såg hur patienter som på grund av skador hade förlorat förmågan att känna.

Enligt gamla föreställningar skulle dessa patienter vara mycket bättre på att fatta beslut än andra, men det var precis tvärtom. Dessa patienter kunde inte fatta ordentliga beslut och deras liv slutade i misär. Damasio kom fram till att känslorna behövdas för att kunna handla på rätt sätt. De är vår kompass som hjälper oss att navigera rätt. De beveker oss att agera på ett visst sätt och bland annat därför är det engelske uttrycket ”emotion” mycket bättre än det svenska ”känsla”

Känslor är reaktioner på företeelser i vår omvärld. De är automatiserade och koordinerade reaktionsmönster som har nedärvts och utvecklats genom evolutionen och som på det viset representerar summan av våra förfäders erfarenheter1.  Känslor är således djupt integrerat del av vår biologi, vilket gör det lite ironisk när man inom psykiatrin ofta använder uttrycket ”känslomässig störning” för att understryka att tillståndet är orsakat av miljön samtidigt som den biologiska psykiatrin och den kognitiva psykologin lierat sig. Kognitionen är betydligt lättare att påverka genom miljön än emotioner.

Den basala bakgrunden för känslor är banal. När en levande organism kan upprätthålla sin organisation under lång tid strider det mot termodynamikens lagar som ju säger att allt går mot mer och mer oordning. Att vi ser vind och vatten erodera bort ett fjäll, men aldrig bygga upp ett fjäll är ett uttryck för denna regel.

Att en levande varelse förmår att motstå denna nedbrytning beror på att den har strukturer för att konstant reparera sig själv. Dessa strukturer kräver energi och annat material. Detta måste tillföras utifrån. Samtidigt är de kemiska strukturerna mycket känsliga och många substanser i miljön kan göra dem overksamma.

Det är ett villkor för alla levande organismer att det i omgivningen finns sådant som man måste skaffa sig tillgång till och annat som man måste undvika. Här ligger själva grunden för emotioner som skall motivera oss att söka upp det som är bra och nyttigt för oss och undvika det som är skadligt och farligt.

Antydan av emotionellt beteende kan man se redan hos vissa bakterier som kan röra sig i riktning mot högre koncentrationer av mat och bort ifrån höga koncentrationer av gifter med små utväxter .

Vi har länga förnekat att djur kan ha känslor som vi, men det finns i dag övertygande bevis för att många djur har känslor som skiljer sig från våra endast till grad och inte till art.

Olyckligtvis är det så att det finns mycket mer av det som är farligt för oss än det finns av det som gynnar os. Därför finns det fler negativa känslor än det finns positiva känslor.

Om man är i tvivel om man står fram för en tiger eller en antilop är det bäst att utgå ifrån att det är en tiger och sticka så fort som möjligt, för man kan alltid söka upp en ny antilop, men man får inte två chanser om det är en tiger. Om man inte kan avgöra om något är farligt eller inte, är det bättre att utgå ifrån att det är farligt. Därför är det också så att negativa känslor väcks mycket lättare än positiva.

Det ligger alltså redan i vår biologi en tendens till psykisk lidande.

Jag tycker inte heller att det är konstigt att kvinnor lider mer under ångest än män. Deras primära ansvar för barnen gör att de i farosituationer löper en risk båda för sig själv och barnen, liksom deras ansvar för barnen gör dem mindre mobila och därmed försvårar att undvika faran.

Evolutionen har därför gynnat försiktiga och ängsliga kvinnor framför de mer risktagande. Samtidigt kan det antas att motsatsen gör sig gällande för män. Den man som kan ta rimliga risker har större chans att få hem mat till familjen och hans barns chanser ökar.


1.Griffith PE. What emotions really are. Chicago: Chicago University Press; 1997.

Foto: Mathilda Wittenberg